Duodenal Switch blogg

Jag känner mig ledsen och har lixom tappat både motivation och glädje. Visst kan jag känna mig glad och så men det känns ofta som om det är en fasad när jag är ute och träffar folk för när jag kommer hem igen så tappar jag det.

Jag isolerar mig och det är nog utav flera anledningar. Bidragande orsaker är nog att jag känner mig bortsorterad då jag pratat med vissa människor om vad som har hänt och många av dem har tagit avstånd för att de inte vet vad de ska säga. En annan orsak är nog för att jag känner att jag inte orkar att vara glad hela tiden och då är det lättare att stänga in sig.

Jag borde väl egentligen gå och prata med någon om ALLT detta. Men det känns bara som ett till "måste". 

Och alla måsten håller på att ta kål på mig då jag får ångest och inte vet i vilken ände jag ska börja eftersom att det är så mycket som måste göras.

-Det är mycket i skolan, en tung anatomikurs som kräver fokusering och tid

-Försäkringsbolaget, har fått tillbaka min ansökan om ersättning efter inbrottet då de menar på att jag inte kan styrka ägandet av allt som är borta, då jag inte har kvar kvitton på allt och eftersom att min hårddisk med ALLA mina bilder är borta kan jag inte visa foton på grejerna om jag mot förmodan skulle tagit bilder på allt.

-Deklaration, jag måste prata med mäklaren som hjälpte till att sälja min lägenhet då det ska göras massa avdrag. Detta kräver att jag måste kolla upp vissa uppgifter jag sedan ska lämna vidare.

-Det nya jobbet. Går intro på det jobb jag ska vara på i sommar och känner inte att jag kan ringa mig sjuk för att det är mycket privat. Så när jag är där gäller det att klistra på det konstanta leendet och försöka lära mig så mycket som möjligt så att sommaren flyter på sen.

-Pengar, måste jag få bättre koll på. Nu efter allt så har det varit tufft ekonomiskt och jag har behövt använda utav mina sparpengar, en hel del av mina sparpengar.

När det kommer till min viktresa som trots att jag mår skit måste fortsätta så är jag just nu nere på ca 114.5 och jag är så rädd att viktnedgången ska stanna av helt då vikten inte rört sig så mycket de senaste veckorna. Det har varit 0.2kg här och 0,4kg där men inga stora skillnader som det varit tidigare.

Jag kanske inte borde vara rädd och orolig för det men eftersom att jag inte sköter maten optimalt så känner jag en bitande ångest och rädsla ändå.

Ser nu att det har blivit ett ganska långt inlägg men ville egentligen bara visa på att jag lever och inte har lagt ned bloggen. Den har bara blivit bortprioriterad när det har varit så mycket, men hoppas att ni har överseende med det ändå.