Juni, juli, augusti

Och vips har det gått 3 månader och sommaren kan så gott som ses som förbi. Eller ja, "sommarlovet" från skolan i alla fall.

Det har väl hänt rätt mycket under dessa sommarmånader som jag då inte har skrivit om eftersom att jag inte varit inne och skrivit nått.

Var inne och läste mitt senaste inlägg (5/6) och då hade jag gjort en sammanfattning på vad som hänt tiden innan det och i stora drag kändes det väl som om jag var på rätt håll. 
När jag skriver en ny sammanfattning idag känns det inte lika bra.

-Jag har slutat prata med psykologen då jag avbokade samtalet och har inte tänkt/orkat ta tag i den kontakten igen. Vilket jag egentligen borde ha gjort, jag vet...

-Jag bor hemma hos mamma och pappa igen vilket ärligt talat påverkar både självbestämmandet och det sociala livet. Även om det finns sina fördelar så känns det ändå väldigt komplicerat.

-Jag har så gott som stått still med vikten de senaste månaderna. Men antar att det är bättre än att börja gå upp i vikt i alla fall. 

-Jag har gjort ett litet minilöfte till mig själv är att bli bättre med att hålla koll på vilken mat och dryck jag stoppar i mig. Samt att kolla hur mycket jag väger varje måndag då jag återigen känner att jag slarvar (relaterat till mitt psykiska mående).

-Jag har blivit tillsammans med killen jag skrev om innan (min allra första pojkvän). Däremot är situationen just nu väldigt komplicerad. Trots att han är så gullig, snäll och underbar på sina sätt så har jag tvivel på både honom och våran relation då jag inte känner att vi har samma syn på livet och våran omgivning. Samt att han kan vara gränslös vilket familjen har uppvisat sina starka åsikter kring. Vi har officiellt varit tillsammans i strax över 2 månader nu och vet inte hur lång tid jag behöver ha för att bestämma mig om det känns rätt. 
Är bara så rädd för att inte hitta någon annan som kan älska mig för den jag är (och hur jag ser ut).

-Jag börjar skolan om ca 1,5 vecka och vi ska starta upp terminen med att läsa anatomi. Börjar redan få lite stress/plugg/tenta ångest.

-Sammanfattningsvis känns det som om jag har tappat fotfästet ännu en gång och även om det kanske inte ser ut så, så vet jag inte hur jag ska orka ta mig upp denna gång.