Duodenal Switch blogg

Jag måste ju fylla ut med lite nya inlägg mellan mina besök på överviktsenheten tänkte jag.
Det kanske inte blir inlägg så ofta som varannan dag som det var tidigare.
Men åtminstone med jämna mellanrum.

I det här blogginlägget tänkte jag, som ni säkert redan gissat skriva om hur jag upplever att övervikten begränsar mitt liv.

 

Till att börja med tänkte jag berätta om när jag var på Gröna Lund i somras med min familj. Jag hade en typ av ångest redan innan jag åkte dit för att jag kanske inte skulle kunna åka karuseller på grund av säkerhetskäl.
Det fanns en bitande oro hela tågresan dit.
Väl på plats så köpte jag mig ändå ett åkband (det blev billigast) så att jag skulle kunna åka lite karuseller med min lillebror (8år).
Det fanns attraktioner där som jag gärna hade velat åka men som jag undvek eftersom att jag var rädd för att stå i kö och sedan bli nekad att åka.
Men några karuseller blev det, bland annat slänggungan som för övrigt gjorde så ont att sitta i eftersom att jag egentligen var för bred men trängde ned mig i alla fall. Jag bet ihop och åkte i alla fall, jag gjorde ju det för min bror.

Tog efter ett tag mod till mig och tog med mig min bror till Pop-expressen som jag ville åka och min bror hade längden inne så han skulle få hänga med. Vi stod väl i kö i säkert 20-30 minuter och när vi väl hade satt oss och skulle fälla ned säkerhetsgrinden eller vad man kallar det kunde den inte hakas i.
Personal kom fram och försökte trycka fast den men lyckades inte och medans hon hämtade en kollega så skämdes jag så otroligt mycket. Sedan kom de tillbaka 2 st och stod på varsin sida och försökte trycka ned den med hela sina kroppstyngder men det gick inte, så de sa att jag tyvärr var tvungen att gå.
Jag tog min bror i handen och gick ut därifrån och försökte att inte visa hur ledsen jag var...

 

 Bild som är tagen från Gröna Lunds egen hemsida på Pop-expressen

 

Sen finns det ju fler saker som gör att jag känner mig bergänsad i min vardag så som den ser ut just nu.
- Jag har tackat nej att följa med på resor med mina vänner då jag ser flygresan som ett av problemen. Det är så trånga säten och bältet har jag med nöd och näppe fått på mig.
- Trotts att jag tycker om att simma och bada drar jag mig för att åka och göra det då det får mig att känna mig så obekväm. Jag tycker inte om att dra till mig blickar eller att barn pekar på mig samtidigt som de frågar sina föräldrar varför jag är så stor

- Shopping och inköp av kläder, något jag har skrivit om i tidigare inlägg.
- Jag upplever att jag till viss del isolerar mig själv från samhället då jag medvetet undviker platser där mycket folk vistas så som att gå ut och fika eller gå på resturang.
- Jag tycker inte om att vara ute och handla av den anledningen att jag tror att folk tänker att jag inte borde handla hem mat, dricka och sånt är så tjock redan.
- Jag har väldigt svårt att ta till mig komplimanger även om det är för att jag har en snygg tröja eller så
- Då jag inte älskar mig själv kan jag inte förstå varför någon annan skulle kunna göra det så därför har jag haft svårt att tänka mig att jag en dag skulle kunna ha en partner och familj
- Svårt med kläder på jobbet, även de största kläderna sitter tight och jag kan inte knäppa alla knappar.


Åh, sen finns det ju så många mer saker jag mår dåligt över som är följder av min övervikt, men jag känner att det har blivit ett sånt långt inlägg och jag hoppas att jag inte tappat er läsare på vägen.