Tillbaka på bloggen och med en nyhet
Jag skrev i augusti att jag hade en komplicerad relation med min pojkvän, vi delade inte samma åsikter, han var gränslös, och började bli mycket kontrollerande. Så jag bestämde mig för att lämna honom när jag insåg att jag inte älskade honom.
Nu i efterhand har jag kommit fram till att jag var kvar så länge som jag var för att jag tyckte om känslan att känna mig älskad av någon. Relationen varade i ca 3 månader.
Jag var på en ny dejt med en kille, vi träffades väl 5-6 gånger. Det blev tyvärr inget mer då han fick känslor men jag kände att det stannade på en vänskapsnivå från mitt håll.
Jag gav inte upp med dejtandet. Hade väl fått något nytt självförtroende och trodde väl att han med ett stort H skulle finnas någonstans. Och HONOM fann jag. Vi träffades och dejtade i ungefär 1,5 månad innan vi såg oss som ett par.
I skrivande stund har vi varit tillsammans i över ett halvår och vi är sambos då jag flyttade in i hans hus han bodde i.
Nu vet jag äntligen hur kärlek ska kännas. Både hur det är att vara älskad på riktigt och känna kärlek till någon annan, att känna att man har hittat sin pusselbit, hittat hem.
Jag har hittat den jag vill dela mitt liv med, som jag inte kan se en framtid utan.
En STOR nyhet!
Apprepå relation så finns det ännu en sak som har hänt. VI VÄNTAR BARN! I november är det nämligen dax för tillökning i vår blivande lilla familj och allt känns så bra när det kommer till det.
Tänkt att min kropp funkar som den ska igen. Jag vet att jag tidigare har haft en rädsla för att inte kunna få barn på grund av min vikt och därmed mina uteblivna perioder. Men nu vet jag att den funkar och att barnet som jag bör växer som det ska.
Ska på ett till ultraljud om ca 2 veckor då jag ska få se våran lilla/lille bebis igen.
Tror det får räcka för det här inlägget. Men jag kommer tillbaka, det kommer absolut inte att dröja mer än ett halvår til nästa gång. Det hinner ju hända så mycket däremellan så på återseende snart!